Sov i ro lilla Pappađąâ€ïž
Pappa hade ju cancer och den senaste mÄnaden har man mÀrkt av den mer o mer.
SjÀlvklart han man ju mÀrkt av den innan oxÄ men inte sÄ att han varit sjuksjuk om ni förstÄr vad jag menar . Jag fick skicka in honom tvÄ gÄnger med ambulans. Jag var kontakt med bistÄndsbedömare för att Pappa skulle fÄ komma in pÄ ett boende som
han nu fick komma till i sista stund.
Min tanke var att han skulle fÄ komma hem till mig o Micke men allt gick sÄ fort nu pÄ slutet.
Det har nog inte sjunkit in Ànnu att han Àr borta .. kÀnns overkligt... tomt...
Förra veckan pÄ onsdag morgon ringde min telefon halv 7 och dÄ trodde jag det var Pappa meeen det var Micke som lÄg nere pÄ soffan och hade ont i sin rygg och kunde inte röra sig . Jag försökte hjÀlpa honom men icke dÄ.
NÀr han ringde mig sÄ sa han: Sandra , du mÄste komma ner o vad du Àn gör sÄ skratta inte Ät mig. O nÀÀ jag skrattade inte .. inte först men sen men det gjorde micke oxÄ.
Han har haft problem / ryggskott i över 1 v.
Jag fick ringa 112 o det kom 3 tjejer hit o innan dom fick fram om dom kunde ta med Micke o vart han skulle sÄ hade det gÄtt 1,5 timme. Det kom en lÀttambulans o hÀmtade honom.
Sen ringde Kerstin mig och sa att Pappa skulle fÄ komma till Lyktan pÄ em.. sÄ jag tog bilen och Äkte mot Falun. HÀlsade pÄ Pappa o nÀr jag var dÀr sÄ kom chauffören som skulle köra honom sÄ jag hjÀlpte till o följde med ner till bilen. Precis dÄ var
Mcke fÀrdig frÄn akuten sÄ plockade upp honom, in pÄ apoteket , upp till avdelningen igen för pappa hade glömt sin necessÀr dÀr. Sen hemÄt byn.


Dumpade av Micke hemma sen ner till BÀrke o hÀmtade grejer till Pappa o sen vidare till Lyktan. Pappa var sÄÄ trött nÀr jag kom sÄ han orkade inte prata sÄ mycket . Jag plockade in grejer o satt med honom o kollade pÄ tv sen Äkte jag hem o japp jag dÀckade
pÄ soffan. Helt slut var jag!
Sen har jag varit dÀr varje dag .. Brorsan var med fredag o Lördag sen blev det för jobbigt för honom att se hur Pappa blev sÀmre o sÀmre . Jag förstÄr honom. Pappa pratade och var med frÄn torsdag till söndag . Jag kom dit pÄ söndag em och dÄ var han
vÀldigt orolig. Ssk var dÀr sÄ han fick lugnande .
Jag ringde Kerstin sÄ hon kom och var kvar tills 23 pÄ kvÀllen. Jag var dÀr hela natten.
Det Àr en jÀvla sjukdom som bryter ner kroppen totalt. Man kÀnner sig sÄ maktlös nÀr man sitter bredvid och man kan inte göra nÄgot Àn att bara vÀnta .. vÀnta pÄ att det ska ta slut ! SÄ vidrigt sÄ det finns inte . Men jag kurade ihop mig i en fÄtölj
bredvid Pappa Ä höll hans hand o pratade med honom. Hörseln Àr det sista som lÀmnar sÄ hoppas han hörde allt jag sa.

Natten var nÄgot lugn.
Kerstin kom tillbaka pÄ morgonen o dÄ Äkte jag hem o duschade sen tillbaka igen med Theo som ni ser ligger i sÀngen o myser.
Jag Àr ganska tom pÄ ord o vet inte riktigt vad jag ska skriva ..
Men iaf sÄ ja Kerstin Äkte hem igen vid halv 12 .. jag var kvar .. o vÀntade ... pratade ..

Höll hans hand sÄ han skulle kÀnna att jag var dÀr!
Jag fick mat o efter maten gick jag ut med Theo en snabbis. Inna det bÀddade jag om Pappa o hans andning blev bÀttre o lugnare och nÄnstans dÀr visste jag nog att det var slutet... jag gick ut snabbt i högst 3-4 min med Theo ringde Marko snabbt
men sa att jag mÄste in igen .. nÀr jag kommer in sÄ Àr Pappa dörr mer öppen ( ssk hade varit in dÄ) nÀr jag kommer in sÄ ser jag att det Àr slut.. eller nÀra . Jag hinner ta hans hand o sÀger : Nu Pappa kan du slÀppa taget .. jag Àr med
digâ€ïžâ€ïž
Jag blev sÄÄÄ ledsen men samtidigt var det skönt för honom att slippa lida . Döden Ă€r fridfull pĂ„ nĂ„got vis .. det Ă€r denđđ» Min Pappa Ă€r en Ă€ngel nu.. min skyddsĂ€ngel .
Zaara som jobbar dÀr kom in o kramade om mig o jag grÀt som ett barn. Hon o jag gjorde iordning Pappa och han blev sÄ fin. Sen tÀnde jag ett ljus och satt dÀr en stund för mig sjÀlv innan Kerstin o hennes syster kom.
Micke kom oxĂ„ .. Han har aldrig sett en död mĂ€nniska förut men han gjorde det â€ïž
SÄ denna vecka har varit kaos... att ringa hit o dit . Varva ner , tÀnka , inte tÀnka . Sortera kÀnslor , allt Àr ett enda virrvarr. Det kommer sjunka in det vet jag.. jag skriver sÄ opersonligt kÀnner jag nÀr jag skriver men nja...

Pappa ... Saknaden kommer bli stor â€ïž